Avramling

Igår lyckades jag med konststycket att ramla av Lusen. Den klart lugnaste hästen i stallet. Satt i godan ro och tyckte han kändes mjuk och trevlig när han helt plötsligt for rätt upp i luften och tog ett skutt bakåt. Jag fortsatte framåt...
Inte hade jag stängt om mig till ridbanan heller så jag hängde kvar i tygeln för glatta livet så han inte skulle rymma. Mitt långfinger vreds åt ett håll som det inte var skapat för...SMÄRTA!!! Några räjäla blåmärken på höften och knät lyckades jag också ordna till så det är inte direkt läge att visa benen i solen.
Jag krälade mig dock upp i sadeln igen och slutförde ridpasset med ett rejält pulserande långfinger. Lusen kraken fattade nog just ingenting...

Ett fläskigt svullet blåflammigt långfinger...